Dom tre små änglarna (oh well ;) har under natten bytts ut till sura små monster. Ja, förutom Sebbe som inte är sur utan hyperaktiv till den grad att jag börjar misstänka bokstavskombinationer där vårt eget alfabet inte räcker till ;)

Kista hade åter öppet idag, lovely! Bella vägrade lekstället igen så hon fick följa med och shoppa. På en nanosekund var ungen plötsligt borta när jag klev in genom entrén till Lindex… En vänlig tjej utanför lovade att hålla koll medan jag och Nickan letade runt på Lindex och vips så var Bella tillbaka igen. Hon hade varit på Din Sko och provat skor, för hon hittade inga i sin storlek på Lindex (!). Unge. Inte har hon vett att bli skraj heller, vår lilla Bella går runt i sin förtrollade värld, följer efter en fjäril eller en ny potentiell kompis.

Sen blev det lunch, jag bar brickan, Bella körde på folk med barnvagnen och Sebbe släpade på en enorm barnstol. Och folk stirrade ögonen ur sig, men inte en jäkel hade vett att fråga om vi behövde hjälp :/ Tur att barnen är väldrillade ibland moahaha.

Nej men allvarligt, är människor verkligen så ovilliga att hjälpa till? Sist jag var i Polen hann jag knappt gå av flyget/bussen/taxin innan jag fick hjälp att bära resväskan. Här var det en karl som skrattade åt mig på parkeringen när jag balanserade vagn, tre barn, matkassar och toabal, varför?
Med risk för att låta "superduktig", ser jag en äldre människa bära tunga kassar på väg från centrum brukar jag hjälpa till att bära. Lämna plats åt äldre och gravida på tunnelbanor och bussar? Självklart! Förutom den lilla detaljen att jag inte åker tunnelbana och buss pga panikångesten ;)

Nu ska jag brotta ner Sebbe i soffan så jag kan sno spelkontrollen :) Micke tankade ner en hög gamla spel igår, bla Goonies, någon som kommer ihåg det?