Kritisk…
Läste i gårdagens tidning om en 1,5-åring som nästan drunknade i en damm på familjens ägor. Samma kväll som olyckan skedde sattes ett skyddsstaket upp runt dammen.
Varför sätter man inte upp ett staket INNAN för att FÖRHINDRA olyckor? Litar man på att en 1,5-åring lyssnar, förstår och gör som man säger när man förmanar aja baja, dit får du inte gå? Vart var föräldrarna från första början? För inte släpper man väl ut en sån liten kille själv, hur idylliskt (vilket nu inte ens var fallet) man än bor?
Barn är snabba och "jag vände mig bara om en sekund" är argument som inte biter på mig, sorry. Mina tre knoddar är också snabba och dom springer oftast åt varsitt håll men jag snurrar runt och följer dom alla med blicken. Jag har koll på vart dom är, varför riskera något som man faktiskt kan styra över?
Fler saker jag stör mig på nu när jag ändå håller på *ler* Läste Katerinas spalt i nya Mama tidningen, en trebarnsmamma ville ha tips om hur hon skulle få vardagen att gå ihop med tre små barn. Lösningen verkar stavas: dagis. Jag citerar: "mitt bästa tips är att du genast ser till att stora tjejen får vara på dagis mer än 15 timmar i veckan." "Du har ju knappast tid för henne när du har tvillingar att ta hand om!" och "2,5 är också en krävande ålder, det är inte rättvist mot henne att hon bara får hänga med."
Vet inte var jag ska börja. Det handlar alltså om en 2,5-åring och tvillingar på 4 månader. Visst, jag har inte haft tvillingar, bara 3 barn på 3 år och 4 månader men på svaret denna mamman fick låter det nästan som barnmisshandel för att hon låter sin stora tjej bara hänga med. VARFÖR är dagis mer kompetent att ta hand om den flickan? Där om någonstans har hon ju konkurrens om dom vuxna? Dessutom går hon ju redan 15 timmar i veckan. Som förälder är man ansvarig att ta hand om sina barn, så fort det blir lite jobbigt kan man inte lämna ifrån sig ansvaret. Jag tror inte den här flickan blir det minsta lidande att få vara hemma, tvärtom, hon lär sig att vänta på sin tur, att dela sina föräldrar med någon (några) annan.
Vissa perioder är mer intensiva och sen bara flyter det på. Sömnbrist och tidsbrist hör till *ler* men det blir ju oftast bättre! Varför inte peppa den här mamman att tro på sig själv mer, låta henne veta att det är en övergående period. Sen när barnen blir större får man andra saker att tampas med istället ;)
Avslutar med följande urbota korkade uttalande av Nicola Perrelli i samma tidning:
"Som kille är det även jätteviktigt att umgås med sina kompisar. Det är inte lika viktigt för tjejer, killar är mer beroende av sina kompisar, ta några öl, ha en herrmiddag. Det är viktigt att kunna få lite andrum."
Kan inte någon ge karln en hjärna?
Kan inte annat än att hålla med dig! Och ett stort GRRR MORR SPOTT FRÄS åt Nickola Perrelli, hallå!?
KRAAM!
Comment by sandra — April 21, 2007 @ 8:19 pm
Hahha, jo du jag tänkte detsamma både om pojken i vattnet och om det jag läste i Mama. Suckar! Tyvärr kan jag inte ge bort min hjärna till Nicola, behöver min själv;-)
Kram M
Comment by Mams — April 21, 2007 @ 8:55 pm
Ja, det är fruktansvärt det du skriver om 1,5åringen. När vi tittade efter hus så gick alla tomter nära vattendrag bort för mig. Jag skulle aldrig kunna känna ro och harmoni med vatten för nära tomten. Lite knäppt kanske, men jag har alltid haft fasa inför kombinationen vatten+barn. Inte ens staket litar jag på.
Nicolas åsikter har jag förundrats över tidigare. Tur att vi alla är olika. Om min man hade de åsikterna skulle han få höra ett och annat! ;)
Söta småkockar ni har!!! Kram!!!
Comment by Ulle — April 22, 2007 @ 10:39 am