Ny dagisångest
Idag ska jag posta papper till kommunen om Nickans förskoleplats. Jag tycker hon är på tok för liten för att börja, hon är ju bara en, två…fjorton månader. Hmmm. Men det är ju nästan 5 månader kvar tills hon ska börja, mina fem sista mammalediga månader.
Jag har en hel del dagar kvar, främst från Sebbe och Nickan, så jag kommer kunna dryga ut under sommarlov, jullov etc och det känns bra. Det är ju inte som att barnen kommer få gå 40 timmar i veckan från augusti utan kanske drygt 25 timmar.
Det känns ändå märkligt, Nickis är vår bebis här hemma, alla kallar henne bebisen fortfarande ;) Det kanske är för att hon inte går, men ungen får ju inte en chans eftersom både föräldrar och morföräldrar bär på henne nonstop haha! Hon är ju minstingen i familjen, vår glada goa pussgurka.
I augusti utgör mina barn över 21% av dagisgruppen. Fniss.
:-)
Jag antar att det blir så med sista/senaste (*s*) barnet att den får kallas bebis länge, länge!
Förstår att du har dagisångest, men härligt att läsa dock att det blir få timmar på dagis - skönt för er!
Kram M
Comment by Mams — March 27, 2007 @ 11:52 am
Halloj!
Alltså.. Elias: 2 år och 4 månader kallas fortfarande bebis här hemma! *s* Jag tror att det är ett vanligt fenomen faktiskt. Oliver har dock lite svårt att förstå att lillebror inte egentligen är en bebis och att det sannerligen inte är en i hans storlek som mamma har i magen. ;o)
Kram på er!
//Linda
Comment by Linda & Grabbarna — March 27, 2007 @ 3:44 pm
M har stått i kö länge, det är ett måste här…men vi lär nog inte få plats iaf :/ Nog känns det konstigt, att “bebisarna” ska bli stor, och ja, det är nog så att minstingen förblir minsting….Men skönt att ni slipper alltför långa dagar iaf, det försöker vi också undvika. Sköt om er alla!
Kram Anniz
Comment by Anniz — March 27, 2007 @ 4:56 pm
Förstår att det känns jobbigt… Jag kämpar med att acceptera att Gabrielle ska börja sk Nursery school måndag, onsdag och fredag förmiddag i två timmar…. vet att hon kommer att ha jättekul med de andra barnen, men det sliter i mammahjärtat. Jag har mycket svårare att släppa henne, även om vi dock inte kallat henne bebis på snart ett år tror jag ;-)
Kram!
P.S. Om du inte hittat lösen så är det ett fordon om det hjälper ;-) Du har även ett litet svar D.S.
Comment by Christel — March 27, 2007 @ 7:34 pm
det är väl ändå konstigt att det är så.. men man vill ju inte att de ska bli så stora så fort och det är väl ändå inte kostigt? De ska ju vara små och gossiga ett tag till. sen är de ju bara gossiga och småtttiden är borta…
Comment by johannapannan — March 27, 2007 @ 8:32 pm
Ja, det är en stor, märklig känsla. Vi har ju också en bebis här hemma. Vår bebis fyller tre år om några månader….
Det är skitjobbigt när minsting börjar på förskolan, MEN (i alla fall för mig) så kommer man över det och börjar till och med få ett vuxenliv efter ett tag. En ny, märklig känsla. Jag är ju en bebismamma???
Hihih, bra att du föder barn så att dagisgrupperna är säkrade i ert område… :D
Comment by Ulle — March 27, 2007 @ 9:56 pm
Förstår att det känns lite märkligt, men det blir nog bra när ni kommer in i det allihop. Jätteskönt att ha dagar kvar, det har vi med- kanonbra att fixa längre sommarlov med, jullov och så vidare… :)! Våra killar går ca 25 timmar/veckan nu och det tycker jag funkar bra…Å andra sidan så gick de närmare 35 timmar i veckan i höstas och även det fungerade jättebra…Det var nog mest så att jag och maken tyckte att det blev för lite tid med dom *ler*.
Hoppas ni får en skön dag, kram!
Comment by Cina — March 28, 2007 @ 6:16 am
Hehe, minstingen i familjen får nog finna sig att vara bebis länge. Min bebis är 3 år och 4 månader ;)
*kram*
Comment by Kathrin — March 28, 2007 @ 1:44 pm