Tänkte först skojblogga om vår kaotiska morgon, där jag försov mig eftersom Nickan vaknat och ammat varje timme inatt och höll på att missa säga hejdå till barnen innan dagis. Sen ringde telefonen och det visade sig att jag faktiskt hade missat en sak - Nickans 10 månaderskoll. Morsan har aldrig varit så speedy någonsin, sminkade mig i all hast medan paps klädde på Nickan ( med både vinterjackan OCH overallen visade sig när jag kom ner till bvc ;) ).

Hade ju tänkt att skämta om hur Nickan fick sin första vaxning när läkaren drog bort påsen med urinprovet, men nu kom den fula oron istället som gör att jag sitter med en liten klump i magen.

Söta Dominika har dippat en kurva på vikten och hon är ju inte stor sen tidigare, idag vägde hon 7480 g och var 70,5 cm. Först misstänkte dom att hon kunde ha en tyst urinvägsinfektion, men det provet visade ingenting. Vilket tre personer påpekade och klappade mig på axeln liksom för att muntra upp mig och jag visste inte ens att jag behövdes muntras upp? Är det något jag missar här? Är jag naiv som tror att det inte är det minsta fel på min lilla sötnos som är pigg och go och glad som värsta kexchokladen? Hon är bara lite liten, men hör här vilka gener hon har att brås på:

Morfar i himlen - 165 cm kort, mormor - 153 cm, jag - 158 cm. Micke är lång och Sebbe och Bella brås väl på honom, men kan det inte finnas minsta lilla yttepytte chans att Nickan kanske brås på mig? Är jag naiv?

Glömde fråga vad det var för blodprov dom tog, blev så hastigt och lustigt och jag fick lite panik och Nickan storskrek och mitt hjärta revs ur kroppen. Nu sover hon, min pärla. Flyg fula oro flyg.