Raggningshjälp :)
Hur raggar man nytt umgänge? Andra helgen efter att vännerna flyttade till Skövde och vi sitter här helt rastlösa. Blir ett besök hos mina föräldrar idag bara för att ha något att sysselsätta oss med ;)
Jag kan känna mig avundsjuk på dom som har stora kompisgäng som hängt ihop sen gymnasiet. Jag gick teknisk linje, var ensam tjej typ första två åren och kontakten med klasskamraterna bröts sekunden rekorn talat klart på studenten. Kanske borde ha gått humanistisk istället? Kan ju inte påstå att jag använder mina avancerade mattekunskaper speciellt ofta här hemma, utan det är på en väldigt basic nivå - två godisar till Sebbe, två till Iggy, en klubba till Sebbe, en till… ja, ni förstår. Räkna upp antal dl mjöl till bullarna är inte heller speciellt komplicerat ;)
Äsch, nu kom jag ifrån ämnet. Var träffar man nya människor när man lider av panikångest? Det är dött lopp liksom. Enda chansen att utöka sitt umgänge i vuxen ålder är väl om man byter jobb eller flyttar till ett radhusområde och börjar umgås med grannarna. Eller kanske sätta in en kontaktannons haha! Inser att jag hade en otrolig tur när jag sprang på Ingela på öppna förskolan, vi kommer oerhört bra överens, har barn i exakt samma åldrar som har skitkul ihop och våra gubbar började oxå umgås. Vi skulle behöva samma paketlösning igen ;) Visserligen har jag träffat på en hel bunt trevliga tjejer här på nätet, men dom flesta bor väldigt långt bort (som Snygg-Marie i Gävle *vinkar*) Får väl fortsätta begrava mig i pluggande i vinter, glo på en massa film och laga en hel del mat ;)
Fick mail av min lärare idag och tentan pågår mellan 18-21 nästa vecka. Frågan är nu: hur mycket godis kan man muta i en 4-åring och en 3-åring för att dom ska sitta still, knäpptysta i 3 timmar? 
Var tvungen att köpa en Maraboukaka med daim i när jag såg bilden hos StyggaLillaLoppan, men njaaaeee, jag föredrar fortfarande chokladen med apelsincrisp i.
Hej gumman :)
Nej det är juh Markus från IDOL på bilden, vet inte varför alla tror att det är Danne? Bockskägget kanske ;)
Du vi kommer gärna på middag, det skulle va superkul att träffa er alla! Vi har inte heller värsta umgänget, har ingen jag känns längre än innan Tilda föddes som jag direkt umgås med. Nu är det bara mammor och tjejerna från skolan, danne med några han träffat på nätet och jobbarkompisar, grannarna är nog de enda vi umgås med ihop, det blir mest att vi antingen är familjen eller att nån av oss hittar på nått med sin liksom…
Mmmm sugen man blev på choklad nu!
kram
Comment by Elin — October 21, 2006 @ 4:30 pm
*vinkar med mina karpaltunnelsyndrom-armar*
Jag/vi finns här!
Kram Mams
Comment by Mams — October 21, 2006 @ 7:18 pm
Hejsan!
Jag kan känna igen det där med bristen på umgänge. Eller rättare sagt; umgänget finns men inte tiden! Felprioriteringar kanske.. *ler*
Jag har själv bara kontakt med en från gymnasietiden, min dåvarande bästis. Jag gick Handel & Kontor, det var precis samma sak i vår klass som i din; i samma stund som mössorna kastades så var det over.
Synd att vi inte bor närmare varandra, det hade varit roligt att träffas. :o)
Grattis till geting-kocks uppdraget. Jag har ingen som helst aning om VAD det är.. *s* Men du verkar vara en fena på att laga mat och baka (JA, jag är avis!!) varför jag är heeelt övertygad om att det kommer bli en succé.
Kram!
Comment by Linda & grabbarna — October 21, 2006 @ 9:22 pm
va?va? vad säger du ? föredrar apelsincrispet? jag gillar faktiskt också den….ha en skön söndag!
Comment by Styggalillaloppan — October 22, 2006 @ 8:14 am
Har inte alls nån kontakt kompisar sen skolan, lite trist men så är det. Har haft turen att träffa massa nya vänner, men visst, inte tusan är det LÄTT.
Men du, vi bor ju nära, men vi kanske inte räknas som trevliga, haha! Var i era trakter idag förresten! Hälsade på lillebror som bor i sumpan! :)
Comment by nina & co — October 22, 2006 @ 6:08 pm
Låter som oss i ett nötskal … och vi bor ju på tok för långt ifrån varandra ;-) Jag har inga vänner alls här, eller jo det har jag, men det känns inte som vi känner varandra så väl om du förstår… Maken har kompisar i Montrel som vi träffar någon gång om året, men det skulle nog bli mer om vi flyttar tillbaka dit. Sen kommer jag jättebra överens med mina tre svägerskor i Montrel, så det vore roligt att kunna träffa dem oftare. Jag har en kompis kvar från första klass, plus två som jag träffar och har lite si så där kontakt med när jag är hemma. Här har vi inte många som vi träffar som ett par och det är trist…. maken är tyvärr lite anti mot att göra nya bekantskaper framförallt om han inte gillar dem på första försöket :-( Just nu är vi inbjudna till en 40 års fest till en av de andra svenskorna…. där kommer vara mycket folk och mannen vill egentligen inte gå, men gör det om jag vill :-o Ibland blir jag inte klok på karln. Han klagar att vi är hemma för mycket och sedan när vi har en chans att komma ut så vill han helst inte… Vet väl egentligen inte om jag heller vill gå, då sådana stora tillställningar med en massa folk som jag inte känner gör mig mer nervös än något annat.
Det är svårt att träffa nya vänner tycker jag och för dig är det kanske ännu lite svårare, men DU kan ska du se ;-)
Kram på er!
Comment by Christel — October 22, 2006 @ 7:33 pm
VI finns ju också här för dig ;-). Vet ju att vi har pratat om den där promisen hur länge som helst nu. Kanske dags att det blir av snart *blink blink*.
Hoppas att allt är bra med er!
Kraaaaaaaaaaam!
Comment by Marie — October 23, 2006 @ 7:13 pm