När jag väl fått för mig något så går det i en rasande fart :) Pang bom blev det Tomelillasoffor och Magiker tv-bänk och vitrinskåp. Allt hittat på Blocket för totalsumman: 2650 kr. Idag hittade vi en matta i en mattaffär som ligger granne med Mickes firma, den har kostat 1995:- men vi lär få den betydligt billigare än så :) Gardiner är beställda och sen ska vi bara hitta ett sidobord oxå och eventuellt byta soffbordet mot ett ljusare. Jag snodde två plädar från Mickes jobb att ha på sofforna, kanske inte världens snyggaste lösning men med tre skitungar här hemma är det nödvändigt… ;) Vi har inte lagt in något i vitrinskåpet än, får bli morgondagens projekt.

Vi känner oss helnöjda! Som sagt, det är Ikea-möbler för hela slanten, som andra kanske skulle fnysa åt, men om man jämför med hur det såg ut i vårt vardagsrum innan så är det en stor förbättring! Skulle egentligen behöva målas om, dom ljusa väggarna ser smutsgula ut och den röda fondväggen behöver även den bättras på. Före-kortet är taget i julas, Sebbe envisades med att ha kjol eftersom lilla mini-Bella hade kjol. Ni får iaf en hum om hur hemskt det såg ut här:

Före:

Efter:

På hösten är det gott med grytor och soppor. Hittade ett nytt recept som jag modifierade lite.

Du behöver:

600 g benfritt nötkött, grytbitar funkar fint.

1-2 gula lökar

smör

ca 3 dl blandsvamp i bitar (hade bara champinjoner hemma)

2 morötter i slantar

1 paprika valfri färg i bitar

1 svampbuljongstärning

5 dl kalvfond (vatten+fond på flaska)

2 dl torrt vitt vin (el.matlagningsvin)

2 kryddpepparkorn

1 lagerblad

s&p

persilja

Gör så här:

Stek köttet i stekpanna i omgångar så att det får färg runtom, flytta sen över till en gryta (jag använde gjutjärnsgrytan).

Skiva löken och svampen och låt det fräsa  tillsammans med paprikabitarna i stekpannan ett par minuter, flytta sen över lök,svamp och paprika till grytan.

Vispa ur stekpannan med buljongen och häll över till grytan. Tillsätt morotsslantar, vin, svampbuljongtärning, kryddpeppar och lagerblad till grytan och låt det småputtra på låg värme i minst 1-1 1/2 timme tills köttet är mjukt.

Smaka av med salt och peppar, strö över lite persilja. Jag redde såsen med lite maizenamjöl innan servering. Servera med potatis.

Mums tyckte hela familjen! Lilla Nickan fick också en portion, mosade ner allt tillsammans med en klick turkisk yoghurt och en sked rapsolja.

Jag lägger ju ut tonvis med bilder på barnen och ibland slinker även ett på mig igenom (bara när det är taget ur exakt rätt vinkel med exakt rätt min så jag inte behöver ägna timmar åt att retuschera haha), men jag känner mig ändå hyfsat anonym. Ibland går jag och funderar när jag är out and about, när någon tittar lite extra länge, läser dom min blogg?

För några veckor (månader?) sen "antastade" jag Ninas make i leksaksaffären i Kista. Jag kände igen hennes söta barn och tänkte knappt efter innan jag stormade fram och "Heeeej, er känner jag igen ju, jag läser dagboken varje dag på nätet och har sett era bröllopsbilder och och och". Värsta stalkern alltså! Vilket jag oxå skrev till Nina efteråt, skämdes som ett djur haha, men dom tog inte illa upp som tur var. Vissa människor har jag ju följt på nätet sen min första graviditetsdagbok kom på upp babybeckius ;) Känns ju som att man känner varandra, man tar ju del av förlossningsberättelser, bilder på barnen, ja till och med vad folk äter till middag varje dag! Egentligen har jag bara träffat en nätvän på riktigt - Snygg-Marie från Gävle :)

Men tänk om någon sprang fram till mig. Tänk om nån sa "Heeeeeej! Jag läser din blogg VARJE dag, vad kul med din första förlossning när du råkade prutta överläkaren rakt i ansiktet och åååh vad jag skrattade när Bella hällde ut kaffepulvret över hela golvet när hon var liten och du hittade henne med kaffe runt hela munnen och och och" Vet inte hur jag skulle reagera då? Det skulle nog kännas väldigt… privat. Kanske beror på vem som kom fram.

Ja, Kaffeincidenten har hänt. Och ja, jag pruttade överläkaren i ansiktet när han förberedde för sugklockan. Svårt att hålla igen när man har värkar haha, fast överläkaren försäkrade att det händer honom heeeela tiden. Stackars man.