Den 16 september för fyra år sedan åkte vi in till Karolinska sjukhuset för att kolla upp mina värden. Tyvärr var proverna inte bra och jag fick läggas in med havandeskapsförgiftning, kommer ihåg hur chockad och ledsen jag var, för att inte tala om orolig! 5 dagar hann jag ligga inne och sen gick vattnet, men den lilla storyn väntar vi med tills på fredag :)

Idag ska vi fira Sebastian och Melker (bästa kompisen som fyller 4 år imorgon) tillsammans. Jag har precis gjort fotbollstårtan som Sebbe önskade sig, fick göra om den en gång för den första blev så ful, inte heller detta exemplar är en skönhet så jag avstår från att lägga ut bild ;) Sebbe blev jätteglad iaf och det är ju huvudsaken! Till sin födelsedag nästa vecka har han önskat sig en Spindelmannen-tårta och det ska jag nog inte misslyckas med hoppas jag.

Ska förresten komma med en bekännelse… såg att bla Ulle frågade här nedan om det inte gjorde ont att tatuera sig i ljumsken. Kan ärligt säga att det inte kändes ett skit för jag fuskade och var bedövad…. Kändes jättemärkligt, huden var helt stum och det surrade liksom till när han stäckte huden mot höftbenet, jag hade nog skrikit högt utan Emla-krämen. När jag gjorde armen sist gjorde det ju ont, men inte så att man inte står ut, men den här gången vågade jag inte när det var ett så känsligt ställe. Får se hur jag gör nästa gång med den i svanken, inte för att jag på något sätt gillar smärta, men det hör ju till när man tatuerar sig, en del utav upplevelsen ;) Det kändes rätt skönt när tatueraren berättade att kunden före mig, en stor lastbilschaffis med tatueringar över hela kroppen, hade använt Emla på ryggen hehe, inte bara jag som fuskar ;)

Nu måste jag gå och packa ner det som ska med ikväll, näst sista middagsbjudningen innan våra vänner flyttar till Skövde :( Trevlig helg!